Så va en resa över och en ny ska börja.
Torsdagen den 15 juni sprang jag ut, ut i vaddå? Vad de där skutten ut i verkligheten de största hoppen jag gjort. Kanske va de de hoppen som skulle påverka mitt liv andra mest. Det var tårar, det var skratt och det vara ett otroligt vemod.
Jag sprang ut och kanske trodde jag aldrig för 6 år sedan att jag skulle springa ut med de fantastiska betyg som jag faktiskt sprang ut med. Kanske trodde jag aldrig att jag skulle gråta mig igenom nästan hela avslutnings högtiden på min egen student, men den stora glädjen som stundtals blev stor sorg. Gjorde dagen till den mest fantastiska dag i mitt liv. Jag hade min familj och min Segerstad familj runt mig.
Idag snart en vecka senare känns det fortfarande osannolikt att jag nu tagit studenten och är redo för en ny resa, en resa som nu har börjat. Eller kanske började denna resan för länge sedan. Jag tror att denna resan började den dagen då jag och hundarna blev ett och den dagen då Brumma föddes, vår första kull och den första kullen som jag tog mig igenom.
Mitt mål att ta studenten efter 3 år på Hundlinjen med inrikting Naturvetenskap är nu uppnått och målet om att jobba med hundarna på heltid är nu också uppnått. Två stora mål som jag satte den där dagen då hundraan och jag blev ett. Nu är nya mål uppsatta och kanske jag en dag kan skriva om att även de målen är uppnådda.
Under mina år på Segerstad har inte bara tiden gått, jag har utvecklat min kunskap och jag har utvecklat mina förmågor. Jag har träffat människor som kommer att påverka mig resten av livet. Jag kommer att ta med mig detta, men aldrig vilja göra det igen, för en resa blir aldrig den samma gång numer två.
Brumma som har följt min 3 år långa resa på nära håll och Nalle och Hjälte som också varit med på min resa till de där utspringet. Mina hundar är nu mina kollegor och vi ska göra detta tillsammans, lika så som vi klarat av denna resan som nu är slut.
Nu ska jag bygga på det jag under många år byggt på, nu ska jag bygga på en framtid, en framtid som jag är författaren på. Jag vet att jag kommer få den resan som kommer att gråta och skratta mig igenom. Jag kommer att njuta, jag kommer att njuta av min resa, resan som jag inte vet när den är slut. Så det är bäst att njuta så mycket det går.
Nu ska jag och hundarna ut och lufsa i skogen
Kramar från Lovisa