Nu är det äntligen lov eller jag vet inte om jag kan säga så, var i Holland fredag-måndag och var sedan på tisdagen på ungdomsfullmäktige. onsdag-fredag var jag sjuk så så mycket skolan blev det inte denna veckan heller. Jag och Clara har varit som två döda sillar sedan i söndags, förkylning och feber.
I lördags tränade jag Brumma och Bea på Brukshundklubben båda skötte sig jätte bra, jag körde spår med Bea och lite Lydnad med Brumma. Brumma skötte sig som en ängel, gud var stolt jag är över min lilla tjej. Bea är en nos hund så att lägga lite spår till henne är det roligaste hon vet.
Lycka har nu kommit tillro och det känns som hon bott här i evigheter, hon börja bli tung nu och valparna växer och växer. Hon är nu i dygn 39 och det är ungefär 24 dagar kvar till dom kommer dom små liven.
I lördags eftermiddag körde jag upp till Becca och det är alltid lika roligt och mysigt att träffas utanför skolan.
Igår kom jag hem vid 1 ungefär och då tog jag Digge, Cookie, Brumma och Lycka och gick en runda i vår fina Brunnsskog,vilket alltid är lika mysigt. Min kärlek till djur och natur är större än jag kan sätta ord på. Jag skulle inte kunna bo och leva utan Djur och att få ha naturen så nära inpå som jag har det nu. Jag och hundarna älskar att lufsa omkring i skogen och inte göra något speciellt utan bara vara.
Jag var också och tränade Brumma lite på att vara lugn och sansad i alla situationer och det gick jätte bra måste jag säga.
idag blir det ännu mer träning och ännu mer skogen för oss.
Jag har skrivit i en bok om Brummas utveckling, jag började skriva i boken när Brumma med syskon var 4 veckor gamla. Jag satt och läste boken igår och jag ser utveckling hos både Brumma och mig. Jag har utvecklas mycket i mitt sätt att tänka när det gäller hundarna och Brummas framsteg kan jag inte förklara i ord, varje träningspass utvecklas hon och vi tillsammans blir ett bättre och bättre team.
Jag har tänkt mycket på varför det blev just Brumma som fick stanna och inte någon av dom andra tikarna i kullen. Jag sa direkt när jag fick Brumma i handen utan att jag ens visste att det var en tik att det var min hund jag höll i. Jag sa dom första veckorna att jag måste ju se vem av dom som passar mig bäst. Men hella tiden så var det Brumma jag drogs till och när jag tänkte på att jag skulle ta en av dom andra så kändes det som om jag övergav henne och att det var min hund och ingen annans. Det har varit jag och Brumma från den 20 augusti 2013 klockan 23:12. Det var helt enkelt meningen att Brumma skulle bli min. Nu vet jag varför hon blev min, Brumma och jag passar så bra ihop och vi är helt oskiljaktiga.
Nu ska jag gå ut och se var vi ska hitta på idag, solen kom just fram och man kan ju hoppas att den stannar.
Många lovisakramar och bustassar från oss på Bustorps Hundar
