Hej!
Så var Snöas valpar snart en vecka (onsdag) och efter den lite turbulenta starten så är vi helt på banan. De går alla 9 upp i vikt och växer i raketfart. Jag kan inte vänja mig vid att det går så fort varje gång. Det är sådan lycka att se hur de utvecklas och växer.
Det är svårt att förklara den kärleken som är till varje valp, den är så speciell och unik och jag låter den vara det. Varje valp har sin plats och tiden vi har tillsammans är så värdefull. Vi har 8 veckor där vi ska hinna allt, men ändå inte för mycket.
Det gäller att hitta en bra balans mellan aktivitet och passivitet. Det gäller att vara närvarande och hela tiden med för att det ska gå. Det är mycket som man lär sig på vägen och så mycket som finns att lära framöver och den ödmjuka sanningen om att det inte finns ett klart spår bara mer eller mindre bra. Jag tycker att de senaste åren har det hänt mycket på många sätt. Det blev en ny start när min skola äntligen var över och jag kunde spendera nästan all min tid med hundarna och valparna. Det hände något där i det skiftet. Jag är så glad för det och så mycket nytt vi lärt oss och utvecklat det som vi innan hade byggt upp och använt. Det ska bli roligt om några år om det är någon märkbar skillnad och det jobb vi fram över ska göra känns hoppfull och lärorikt. Det finns så mycket ny forskning som vi just nu håller på att plöja i genom för att kunna ta del av det som är nytt och det bästa just nu. Att sedan gå på magkänsla om vad som är bra för just våra valpar och hur det ser ut i helhet runt oss. För vissa saker är inte gjorda för att fungera i den miljö vi lever i och det är en viktig hänsyn.
Det är många parametrar som spelar in i hur en valp blir som vuxen och det måste vi tänka på, vi ska se på föräldrarnas styrkor och svagheter och vi ska sedan kolla på hur valpen beter sig redan från start det är så mycket vi kan se redan när valparna bara är några timmar gamla. För att sedan följa och dokumentera valpen i de steg den tar och efter det göra en plan hur det ska jobbas med just den valpen, i grupp och utanför. Det är mycket vi vill se och göra men det får inte bli för mycket och i för stora doser. Fokus ligger på att valpen ska känna sig med och att den lyckas den mesta av tiden, sedan ska den också få jobba med frustation i små doser men att den får lyckas i slutet av övningen. Sedan är det inte allt ovanligt att de kommer lite olika in i de olika fraserna. Så man ska inte stirra sig blind på att jämföra dom med varandra, utan jämför med sig själv och i den fas som valpen är i. Att låta varje valp få rätt förutsättningar.
Tillbaka till nu, valparna är snart en vecka och deras dagar betår mest av att äta, sova och göra sina behov. Mamma Snöa ger mat, tvättar och ser till att alla är nöjda, vilket de för det mesta är. Hon är fanatisk, så lugn, trygg och mjuk i sin hantering och sin närvaro med valparna. Det är en sådan trygghet att ha en så fantastisk tik som bara glänser i sin roll som mamma och sin roll som Labradoodle.
Nu ska denna förkylda och lagom trötta matten snart krypa till kojs och se hur många gånger som valparna ska tittas till i natt och se om min täppta näsa låter mig sova något.
