Hej!
Nu har jag varit ute på ett antal tävlingar med mina hundar och jag bara älskar det. Det är verkligen där jag hör hemma. Skulle lätt kunna tävla varje helg om jag hade haft möjlighet till det. Nu är det så att min älskade ”lilla” tjej (Brumma) har gått på mamma ledighet och det innebär att hon nu är hemma på veckorna och vilar upp sig inför den kommande tiden och det blir ett tävlingsuppehåll. Så Hjälte får snällt agera tävlingshund och jag började träna Hjälte aktivt först på min praktik som var veckorna efter sportlovet 2015. Detta innebär att jag inte tränat han så jättemycket men han är verkligen en stjärna och en oslipad diamant. Han lär sig så snabbt och det är så annorlunda att träna honom än vad det är att träna Brumma. Det är väldigt nyttigt för mig att träna och tävla så olika hundar. Men även om Hjälte kan allt super bra utanför planen så tappar han tyvärr allt när vi går in på barnan och jag undrar om någon har bytt hund med mig. Detta är så klart väldigt frustrerande såklart men det går bättre och bättre. Jag har då pratat men min lärare och vi kom fram till att det måste bero på att han inte känner igen mig i tävlingssituationen och därför inte vet hur han ska göra riktigt. Vi kommer att tävla så mycket det bara går så att detta förhoppningsvis slipper detta snart.
”Banvandrings hunden” varje gång jag går banvandring så har jag en känsla av att detta kommer gå hur bra som helst så svårt kan det ju inte vara. Jag tänker att jag har hunden med mig och lever mig verkligen in i att det kommer att vara med hunden. Men problemet är att ”hunden” som jag går med på banvandringen inte vill följa med mig in när det är vår tur. Han stannar snällt utanför och väntar till det att vi kommit ut igen. Jag är så glad att han går så bra på träning och jag har säkert för höga krav på honom, men jag vill så gärna. Jag kommer en dag få med mig banvandrings hunden in på banan och då ska vi fria med tårta och glass.
Nu när Brumma är hemma på ”mammaledighet” och jag har Hjälte i skolan, så har min vardag ändras lite. Brumma och Hjälte är rätt så olika varandra och det blir ett annat tempo med Brumma än med Hjälte. Jag som har haft Brumma med mig i 8 månader och nu bara får träffa henne på helgen är det väldigt ovant och det är så mycket jobbigare än vad jag någonsin kunde föreställa mig. men lyckan när jag kommer hem är större än någonsin. Vi är gjorda för varandra.
I morgon väntar valpträff så nu ska vi sova, Godnatt och sov gott önskar vi på Äppelrikets 