Jag har nu suttit och läst igenom antagning.se (där man söker till högskoleutbildningar) jag älskar att lära mig saker, som jag känner att jag har nytta av. Men att läsa borta finns inte på kartan då jag vill kunna umgås och jobba med hundarna och med djuren på gården. Så att åter igen läsa borta finns inte, jag har testat på det och jag är nöjd nu.
Så nu har jag börjat att plugga på halvtid på distans så om jag vill så kan jag plugga intill valplådan eller med hundarna liggande på fötterna. Det passar mig som fisken i vattnet och allt mer finns att läsa på distans idag. Just nu läser jag en kurs om ritualer, mycket spännande och kanske bara för att komma igång lite. Men jag älskar att lära mig så nu är jag igång.
Men det finns ett annat ”problem” det är att jag som vanligt vill läsa allt samtidigt och helst nu. Så idag sitter jag för att göra upp en plan. Vad vill jag lära mig mer om och vad kan jag ha nytta av i framtiden. Det blir nog toppen bra tror jag, det passar mitt och hundarnas liv och jag får stilla mitt plugga sug lite. Så häftigt att efter så många år i skolan fortfarande känna ett otroligt sug efter att plugga mer och mer och mer. Prata jag med mina kompisar så säger de att du kommer aldrig att sluta plugga, du är för nyfiken av dig för att gå miste av den chansen. Kanske kan jag förstå dom 😉
Men det är nästan ännu mer viktigt för mig att jag har hundarna runt mig och att jag har tid att kunna lägga på dom och att utveckla relationen och allt där runt och kanske har jag ännu mer tankar kring hundarnas framtid än min egen och idéerna tar aldrig slut så nu ska jag göra upp en liten mål tavla, hur jag vill ha det.
Idag så gick jag och mamma med alla hundar vår långa runda och både jag och hundarna var så nöjda efter. Jag är nu friskare igen det är bara mitt öra som inte vill ge sig annars är jag frisk och har varit igång nästan hela dagen. Underbart, igår kväll så tränade jag hundarna och jag kände mig så tacksam och lycklig över hur bra det kändes. Sådant tillfälle man bara vill stanna tiden och njuta lite extra.
Samtidigt som jag vill vara i nuet att ta dagarna lite som dom kommer och ta vara på familjen, hundarna och mina nära och kära. Att inte bara rusa fram och inte hinna blinka, hemsktunderbart.
Många mål och idéer och en dag ska jag ha uppnått målen och gjort slag i mina idéer och kanske kommer det varje dag att tillkomma nya mål och idéer, men det är vägen jag vill gå. Vägen som mina föräldrar och far/morföräldrar gått. Envisa och målinriktade och den vägen är en väg jag valt att fortsätta gå. Kanske kommer nästa generation att få komma med nya idéer och livsmål och vi kommer att följa även dom igenom livet med samma nyfikenhet som med våra egna.
Nästa vecka är det dags att välkomna nya individer till välden om allt går som det ska och då stannar tiden och vi bara njuter av tillvaron och ser framemot 8 spännande och fantastiska veckor. Tiden går så fort med valpar att man måste stanna upp och umgås med dessa nya individer och se till att de får den bästa start i livet. Så att de sedan kan flytta till nya förväntansfulla familjer och sprida lika stor glädje och lycka som hos oss till sin nya omgivning. Att de senare i livet kanske ska få hjälpa människor som behöver stöttning i vardagen eller bara vara med sin familj.
Jag ser verkligen framemot att utveckla både miljöbanan och valparnas utvecklingsbana. Samtidigt som vi ska följa just denna kullen och göra det bästa för just dom. Det underbara med mitt jobb är att man hela tiden får möta individen och att det aldrig blir exakt likadant.
Vi hörs snart igen
Kramar Lovisa
Tillsammans med Beisla och havets vågor