Så var det den 19 aug, dagen då Wilja och Bobbies valpar är beräknade att komma till världen. Vi väntar med spänning på att de små som känns som ett fotbollslag om man lägger handen på.
Att vänta är och har aldrig varit min starka sida, men den här gången har det gått fort, fram till för några dagar sedan då började tiden kännas som en evighet och allt kretsar kring Wilja och hur hon mår. Valplådan står sedan en tid klar att ta emot valparna nedanför min säng och Wilja ha valt att ligga i soffan istället, ja ja det får hon la göra nu i väntan på de små.
Varje tecken letar jag efter… Oj ligger hon så nu då måste det vara på gång, eller så eller så, Snart är de nog här. De efterlängtade små juvelerna. Samtidigt har jag varit med förr och vet att vissa tecken missar man inte och de kommer inte heller tidigare än när de och Wilja är redo.
Väntan på det där ögonblicket där första valpen tar sitt första andetag för att sedan bli pussad av sin mamma, ta sin första måltid och så välkomnar på samma fina sätt sina syskon. Ja det är en höjdpunkt och det är så rörande fin stund.
Just nu ligger Wilja och sover vid mina fötter, än är det inte dags. Men närmre och närmre kommer vi och det märks. Kanske inatt och kanske i morgon, vem vet…
63 långa dygn är tillända och timmarna känns som dagar, kanske mest för att timmarna i sin helhet består av att bara vara nära och ta det lugnt, vi har det så mysigt så mysigt.
Det ska bli så spännande att följa dessa små valpar genom livet alla stadie och se vad de kan tillföra i världen och framför allt i sin kommande hem. De är efterlängtade och älskade redan av många. Kärleken när den är som bäst.
Håll nu alla era tummar för en fin valpning med friska och pigga valpar <3
Många kramar från Lovisa med hela gänget
Wilja villar ut innan det blir full rulle ett tag