Hur vet man vad som är bäst? Nej ingen vet, eller jo framtiden vet.
Jag tar alltid beslut utifrån vad som känns bäst just nu. Jag tror man ska följa sin magkänsla och det som känns bäst just nu.
När jag gick i sexan tog jag beslutet att det var hundar jag ville hålla på med. Men vad det egentligen innebar visste jag inte då men jag vet nu och jag vet också att det var rätt beslut. Jag offrade lite av min tid som jag innan la på kompisar till att göra något som gav mig en sådan energikick som inte går att beskriva. Sedan jullovet i sexan har det hänt en del. Lite fler hundar har det blivit och mycket mer erfarenhet. Men det har gjort mycket med mitt skolarbete också trot det eller ej, när jag satte upp mål vad jag ville och jag visste vad som behövdes göras så ändrade jag uppfattning om skolan. Innan sexan ville jag inte gå inskolande, jag blev inte godkänd i engelska när jag gick i femman, det tog hårt på mig. Men när det visade sig att jag skulle bytta skolan till sexan tog jag lite tag i det och pluggade lite på sommaren och när jag efter jul tog tag i allt runt mig blev allt så mycket bättre. Jag har sedan jag gick i 8 haft godkänt i engelska och det är stort. Att det sedan visade sig att jag hade dyslexi gjorde allt ytligare lite bättre för mig, jag har alltid haft mycket svårt för skolan under mina 7 första år i skolan. Men när jag nu fått den hjälp jag behöver så går det mycket bättre och självförtroendet bara stiger. Att jag nu skrivit B på två svenska prov i rad gör mig så otroligt stolt och jag VET att det är tack vore hundarna jag klara det. Jag går till skolan för hundarnas skull, jag gör mina läxor för hundarnas skull, jag gör allt för dom.
Att ha mål och veta vad man vill är i min värld A och O.
Nu går jag snart ut nian och jag är otroligt stolt över mina betyg, om man ser skillnaden från när jag gick i feman.
Nu ligger jag i valplådan och ska snart ut och gå, den bästa stunden på dagen.
God natt och sätt upp mål för framtiden och kämpa mått dom,
Inget är omöjligt jag skrev B på nationella UTAN hjälp, men man måste ha något att kämpa för.
Hundarna kom in i mitt liv och räddade mig helt, kommer aldrig kunna tack dom tillräckligt.
MATTE ÄLSKAR ER
Många kämpakramar och mystassar från Lovisa och gänget.
Idag var jag på info om förtsättningskursen så kul, nästa onsdag smäller det.
