I bland undra jag när jag ska vakna från denna underbara dröm! Jag nyper mig i armen och fattar att det är på riktigt, jag lever i min dröm.
Brumma är nu 9 månader och väldigt trotsig just nu, testar lite gränser och så. Men min kärlek till henne är för stor för att bli sur på henne, det hjälper ändå inte. Vi är starka tillsammans.
Idag har vi busat och tagit lite bilder, jag älskar det fina vädret och man kan göra så mycket roliga grejer.
Nu går jag i klänning utan verken skor och strumpor och känner det nyklippta gräset mellan mina tår och hundar som busar och springer runt mig, då är jag som lyckligast. Vem bestämmer när man är lycklig då? Jo det är ju en själv som bestämmer det, i morse så vaknade jag och det första jag tänkte var vilken underbar dag det kommer att bli idag och det blev det också.
Jag älskar min familj, mina vänner och mina hundar mer än vad jag älskar livet, så otroligt mycket att jag inte kan säga eller beskriva det med ord. Alla fina individer jag har runt mig och alla fina minnen och stunder vi har tillsammans. Det finns dåliga minnen och stunder också men dom glömmer vi snabbt och fokusera på dom stunder vi vill minnas. Så gör jag i alla fall, det är det ända jag tänker på hur fint och mysigt det kan vara att gå en runda med hundarna i ösregn och hur fantastisk kul och underbart det är att gå ut med dom på nyårsmorgonen. Jag ser det som bra stunder även om dom i mångas ögon hade varit för jävliga, men inte i mina. Jag har helt själv valt att se det på den sidan för att jag vill se det fina i allt, det blir jag också bättre och bättre på.
Just nu i skrivandes stund busar Bea och Brumma på får fällen och Hjälte ligger under stolen och sover, det är så underbart. Jag hoppas att alla känner så mot det dom älskar mest och verkligen vågar säga att man uppskattar folket och individerna runt omkring sig.
Här kommer lite kärleksbilder från oss på Bustorp
Många varmakramar och älskadetassar från Lovisa med Flock