Just nu går vi i väntan på de små mirakel som vi så tydligt känner från utsidan av Rayas mage. De sparkar och rör sig även om de nog inte är så många där inne. Hon är inte så stor av magen, så kanske födds snart den mista kullen på Juleboda. Men lika efterlängtade för det och jag ser fram emot att följa ytligare individer igenom livet.
Nätterna blir mer och mer rastlösa för mig och Raya så vi får se när dom tittar fram de små liven. Men än visar hon inga större tecken för valpning. Just nu är hon i dygn 61 av de man räknar 63 dygn. Man räknar 63 dygn +- 5 dagar så när som helst är dom välkomna men det kan också dröja några dagar till. Vi på Juleboda har dock aldrig haft en tik som gått över 63 dygn men ett gäng som valpart på dygn 63 precis, regelrätta tjejer. Vi får se hur det blir denna gången.
I övrigt är förberedelserna i full gång och vi är redo att ta emot valparna.
De övriga hundarna var på kurs som jag håller för familj och fodervärdar på tisdagar. Det är viktigt för hundarna att kunna jobba med hela familjen. Då hundarna gärna vill jobba med mig, då jag har tränat dom mest igenom deras liv. Så är det roligt att se hur det jobbar med familjen på ett nytt sätt. Även otroligt roligt att träffa Milla och Zia en gång i veckan det är ju rena lyxen. Duktiga är dom allihopa, och bra för mig att öva på för att i framtiden kunna ha öppna kurser.
Vi har en spännande tid framför oss och jag är glad att jag hittat rutiner och att vardagen är igång på riktigt för både mig och hundarna. Det gäller att hela tiden vara med i de förändringar som blir i och med att rutinerna ser helt annorlunda ut när man har valpar eller inte och hur gamla valparna är. Stor skillnad att ta hand om 1 veckors valpar än 8 veckors valpar.
Just nu så rör sig Rayas valpar väldigt i magen men maten rann ner i Raya även ikväll så inga valpar på ett tag till i alla fall. Då tikarna brukar vara lite dämpade vid maten om det äter i huvudtaget när de börja närma sig. Så kanske får vi sova inatt 😉
Ni får ha en skön onsdag
Kram
Lovisa