För lite över ett år sedan väntade jag så jag nästan sprack på att få hämnat hem mina första Australian Labradoodle. Jag väntade, planerade och väntade lite till. Till slut kom den stora dag och jag fick träffa två underbara hundar och lyckan var så stor. Ungefär nio månader efter det uppnådde jag mitt livs (hittills) största mål, min första Labradoodle-kull föddes den 20-21 augusti och det kom 3 underbara tikar som fick namnen Brumma (stannar här) Lilla-Milla och Björna-li. Cookie och Digby fick också 3 underbara hanar som fick namnen Malte, Texas och Teddy. Alla i kullen mådde bra och en lycklig men trött Lovisa gick till skolan dagen efter. Att man oavsett (nästan alltid) vad som händer i omgivningen alltid går med ett leende på läpparna, då har man kommit rätt. Att veta vad man ska göra i 15 årsålder känns både skönt och underbart. Redan när jag hade gått halva årskurs 6 visste jag att det var hundar jag ville hålla på med och i början av 7:an visste jag att jag ville gå på ett hundprogram på gymnasiet. Men det som är Lycka för mig kanske inte är det för någon annan. I natt blir mina valpar 6 veckor och om bara 3,5 vecka flyttar 5 av dom valparna till sina nya familjer och det är med blandade känslor, men jag är övertygad om att dom kommer få det bra hos sina nya familjer. I går fick dom sina första halsband (så söta)
Nu är nästa mål att fortsätta med det som gör mig till den jag är och träna och utvecklas tillsammans med mina 6 underbara hundar och självklart familj och vänner.
Ha det underbart.
Många lyckliga kramar/tassar från oss på Bustorps hundar
På bilden min lilla Brumma
Hej igen!
Tack för igår!!
Hälsa Clara, Anna o Marcus!
Du skriver så fint,positivt Lovisa!
Kram
Boel
Ja, vad ska man säga? Behöver man säga något? ………Nä…:)
Jo, längtan är jobbig nu,
Kram
Alla i Västerås