Idag kom dagen då lilla Lillan (nu mera Luna) skulle åka och se världen med sin nya matte. Denna dagen kom snabbare än jag någonsin kunde tänka mig, men glädjen var stor hos en ny bliven matte och glädje smittas. Att vinka av en valp är så oerhört konstigt och känslan går inte att beskriva. Man möts av en familj som lyser av lycka och glädje och man ser hur bra dom är med valpen och att valpen är lycklig och glad i deras närhet. Samtidigt som man så klart inte vill lämna ifrån sig så underbara valpar som vi har haft. Men viktigast är att man tänker på hur bra valpen kommer att få det och att vi aldrig skulle kunna ge så många valpar så bra hem som dom är värda. Man som uppfödare vet från början att dagen kommer då man vinka av valpen och den nya familjen och det är mest lycka dom dagarna men lite ”sorg” finns där allt. Lillan som varit hos oss lite lägre har vi fått lära känna och ta del av hennes underbara personlighet och charmighet och det var så klart lite jobbigare att lämna henne än dom andra då jag har haft hand om Lillan lägre men all den glädjen man få vara med om gör det inte jätte jobbigt och man känner glädjen och lyckan med familjen och deras nya familjemedlem.
Idag efter att vi lämnat Lillan med matte så åkte vi hem och busade med valparna och jag städade lite innan jag åkte för att små prata nere på stan med Becca. När jag kom hem åt jag med familjen och vi planera och läger upp nya rutiner som ska följas nu när jag är hemma på dagarna.
Kvälls promenaden blev först massa bus och lek på fältet med Clara, Lycka, Cookie, Digge, Brumma och Mimmi och gud var dom sprang och busade. Det ger lycka att se all denna glädjen i ögonen på dom. Efter en lång lekstund så släppte vi in dom och Clara tog Wilja och Hjälte i trädgården och jag tog Brumma och Bea på en promenad i skogen så mysigt. Nu är alla hundar rastade, trötta och nattade för imorgon är en ny dag med träning och bus occh förhoppningsvis sol också.
Nu sover Hjälte precis intill Brumma vid min säng och jag tittar på dom och ler inombords, det är lycka på högsta nivå kan jag säga.
Många busiga kramar och tassar från Lovisa med flock